Jag är inget undantag. Precis som så många andra har jag gått igenom djupa trauman, perioder av stress, oro och känslan av att vara frånkopplad från min kropp.

 

Under en smärtsam period för ett par år sedan så bestämde jag mig för att göra jobbet “på riktigt”- inte bara med intellektet. Vi har en tendens att tro att utveckling tar fäste bara genom att vi förstår något på ett logiskt plan, men så är det tyvärr inte. Nu skulle jag göra det med hela mig, inifrån och ut - kropp, själ, sinne, energi och andlighet. Möta och vara i mina känslor, lyssna och upptäcka kroppen på nytt, låta tankarna vandra utan att grabba tag i mitt så reaktiva nervsystem, förlåta mig själv för allt mitt självkritiska sinne talat om för mig och börja leva i en sanning där jag hade ett värde bortom mina prestationer och andras behov av mig.

​

För alltid kommer jag känna vördnad för hur förlösande det var. Inte för att det går snabbt att läka, för det handlar inte om det. Det handlar mer om hur vi möter oss själva på vägen. Det är inte meningen att vi enbart ska vara glada och lyckliga. Ett autentiskt liv i all sin mänsklighet innehåller alla känslor och ingen känsla är egentligen fel. Det enda felet vi gör är när vi dömer det vi känner och skapar motstånd. Motstånd begränsar läkning eftersom vi behöver vara i det som känns, tillåta det att finnas för att det ska kunna börja röra sig inom oss, flöda och rensas ut. Först då kan vi fylla på med ny kraft, blomstra inifrån och “komma vidare”.

Tacksamhet har alltid varit viktigt för mig. Det ger alla stunder en möjlighet att nå en högre frekvens. Att se möjligheter och lärdomar i vad som upplevs som motgångar skänker ljus. Det betyder inte att jag inte upplever negativa känslor när livet är tufft - det betyder bara att de faktiskt är välkomna att stanna tills de är redo att lämna.

 

Jag kan ha fel, men jag tänker att det är det som är läkning.

 

Vi kan inte separera kropp, själ, tanke, energi eller det andliga. Allt hänger ihop. Vår livshistoria sätter spår i kroppen, våra tankar påverkar vårt inre landskap, och vårt nervsystem bär både sårbarhet och oändlig styrka. Men framför allt - vi är mänskliga och föränderliga.

Vi kan påverka vår utveckling och vår hälsa om vi är nyfikna och lyssnar till vår inre röst - där finns vår sanning, vår mening och vår självläkande kraft.

 

Men i en värld där nutidens utveckling och samhällets essens tar oss allt längre ifrån oss själva så faller vår uråldriga visdom i glömska och det är inte längre dit vi går för svar.

Idag behöver vi platser för stillhet, omtanke och helande och jag har skapat en sådan plats.

Idag arbetar jag med en kombination av mjuk kroppsterapi, närvarande samtal, läkande rörelser, healing och meditation. I varje session väver jag in element som stärker nervsystemet, frigör spänningar och öppnar för mer inre ro. Jag använder också Reiki som en stillsam kraft, och ibland får orakelkort vara ett nyfiket och reflekterande inslag - som små speglar på din väg.

 

För mig är det viktigt att du som kommer till mig känner dig hållen, sedd och fri att vara precis där du är. Ibland kan det handla om att bara få vila under en filt med tyngd och låta kroppen slappna av. Ibland om att sätta ord på känslor eller att utforska rörelser som löser upp blockeringar inifrån och ut - i hela ditt väsen. Alltid med samma syfte - att du ska komma närmare dig själv, med mer mjukhet och mindre kamp.

Jag tror på små steg, på den långsamma läkningen som bygger trygghet inifrån. Min vision är att vara en guide och ett stöd för kvinnor som längtar efter att hitta hem till sin kropp, sitt hjärta och sin egen rytm igen.